Kitty Jogenby är specialistsjuksköterska inom palliativ vård (symtomlindrande vård i livets slut) och kommer att arbeta med att utveckla Storumans kommuns vård med bland annat kompetenshöjande insatser för personalen.
– Projektet avser kvalitetsförbättring, dels att kompetenshöja men också förbättra mätbara mål. Det finns något som heter palliativa registret, där kan vi mäta förekomst av trycksår i livets slut, om en så kallad munhälsobedömning gjorts och om symtomsskattning gjorts med validerade mätinstrument eller inte. Några av dessa indikatorer är Socialstyrelsens mått på vad som är god palliativ vård. Min avsikt är att höja nivån och att vi ska bli bättre, säger Kitty Jogenby.
Arbetet omfattar alltifrån att förbättra samarbetet mellan sjuksköterskor och läkare, när man ska ta beslut om att övergå till palliativ vård och att stärka omvårdnadspersonalen så de ska känna sig tryggare med att göra exempelvis validerad smärtskattning. Kitty Jogenby har en arbetsdag per vecka i avsatt tid för att arbeta med utvecklingsarbetet. En första utvärdering ska göras i augusti, men det är planerat för ett år.
– Min förhoppning är att det här blir en permanent lösning där jag som specialistsjuksköterska kan bidra till kvalitetsutveckling även inom andra områden. Jag drömmer om att ha en tjänst som blandar det kliniska arbetet med någon form av kvalitetsutvecklande arbete.
Det som är gjort hittills är att revidera kommunens palliativa vårdplan. Det är ett dokument som förtydligar hur vi ska arbeta med palliativ vård tillsammans med sjukstugorna och som formulerar vilka mål vi har inom kommunen. Dokumentet har reviderats tillsammans med medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) Ann-Charlotte Reisek. Det ska nu granskas av medicinskt ansvarig läkare inom regionen innan det är klart. Det är viktigt att vi alla har samma mål.
– Jag förbereder utbildningsmaterial till föreläsningar och seminarier som ska ske under våren och hösten för personal både inom Region Västerbotten och kommunens verksamheter. Det finns stor utvecklingspotential, vi kan göra det mycket bättre, säger Kitty Jogenby.
Idéen till arbetet kommer från Kitty själv som fått stort stöd av sin chef att gå vidare med frågan och motivera för att det ska avsättas arbetstid. En del av arbetet är att skicka ut och sammanställa nyhetsbrev med kompetenshöjande information, tips på föreläsningar och annat som personalen som arbetar inom omsorgen kan behöva. Tanken är att jobba smart och använda en del material som redan finns tillgängligt på nätet. Glesbygden och de långa avstånden i vår kommun är en utmaning.
– Jag har jobbat med palliativ vård i landsbygd tidigare. Det är väldigt ojämlikt i landet vad man har tillgång till för typ av palliativ vård. Här är det till exempel inte så vanligt att man dör hemma. Det uttrycks ofta en önskan om att få dö hemma, men på grund av långa avstånd räcker inte alltid hemsjukvårdens resurser till. Vill du dö hemma och du bor utanför centralorten så är du helt beroende av att du har närstående som kan ge exempelvis injektioner med morfin. Om närstående i sin tur upplever att de inte har tillräckligt stöd, då blir det omöjligt att få dö hemma, säger Kitty Jogenby.
– Jag har startat upp det här och hoppas på att fler ska hoppa på tåget. Jag nätverkar bland annat med tidigare kollegor på Palliativt Centrum i Uppsala och med PKT i Lycksele. Jag jobbar för en mer proaktiv inställning till palliativ vård, att börja planera för slutet tidigare, våga prata om det svåra och vill att vi ska bli bättre på att anpassa oss efter vad den döende själv önskar, avslutar Kitty Jogenby.